Det känns som om jag ska dö.
Hjärtklappningar...

Jag har legat på golvet i badrummet och gråtit,
spryt och gråtit lite till.
Hjärtat är på väg ut mitt bröst.

Jag förstår inte.

Idag sa mamma
"Nu har dina kinder försvinnut igen,
du börjar se så mager ut i ansiktet"

Mr.T sa
"Shit vilka fasta lår du har,
någon har legat i med träningen"

Och min älskling sa
"Du är så vacker gumman"

Jag har svårt att ta åt mig när någon säger
att jag är fin eller så.
Det går lixom aldrig att få in det.
Jag har dock lärt mig att tro på min älskling.
Han ljuger inte och han älskar mig.
För det har han sagt så månge gånger.

Inatt låg han och berätta att han vill dela hela livet med mig
och han berättade sina innersta drömmar om oss tills jag somnade.

Idag ska jag till skolan,
vi börjar 09.45.

Jag vaknade vid halv 7 så jag tog en promenda.
Det innebä 300 kalorier mindre i kroppen.
Dock åt jag frukort, jag har nämligen ett viktigt prov idag.
Så nu ligger jag bara på -200.

Hur som, jag ska göra det här till en bra dag.

Ni är så söta allihop!
Tack för era fina kommentarer på förra inlägger.
Det värmde i hjärtat ska ni veta.

Dagen har gått sådär.
Intag på 400kcal.
Dock har jag både gymmat och gått en promenad
+ 2 timmar på stan och städat.

Kanske är det ändå lite okej,
Jag vet inte.

Jag skrev ju att en tjej hittade mitt förra blogg
och att det är därför jag gick över hit,
Det jag inte skrev vad att hon sa upp kontakten med mig
efter att ha konfronterat mig.

Idag fick jag ett sms.

"Jag har tänkt lite, Hur kan du ha problem med maten?
Du har ju inte någon ätstörning.
du är ju bara dum och söker uppmärksamhet.
Ingen skulle skapa ett blogg om det.
För att ha en sjukdom som rör maten måste man vara smal,
Och det är verkligen inte du"

Som ett slag i magen,
Det gör så ont!
Jag vet att jag inte är smal,
Jag vet det.
Men varför måste hon berätta det?

Idag känns det inte okej,
Inte heller bra...

Jag har inte ätit något enbart drukit ett halvt glas vatten.
Jag hade ingen plan på att äta heller.
Jag ska städa upp i mitt rum nu, för det behövs verkligen!
samtidigt som det förbränner mer än om jag bara ligger ned.

Ikväll måste jag komma ut på en promenad,
en lång sådan!

Jag känner mig så äcklig!
Så tjock och så vidrig på något vis,
Det är som om jag har en hinna utanpå min kropp som
är fylld av massa smuts och bakterier.

Ibland är det nästan så lätt att jag skrattar,
Det är så lätt att motstå allt och ingenting tycks komma ned.
Men sen finns det andra dager,
Mörka dagar,
Då allt som innehåller kalorier skriker ens namn,
Ju fler kalorier ju högra skriker de...

Jag har inte failat, inte riktigt...
Men jag har inte heller lyckats.

Imorgon ska jag klara mig bra.
För bra känns som ett passande ord.

Spenatsoppa på dagen om det blir panik,
det är max 100kcal.
och till middag, vilket jag kommer bli tvingad att äta,
blir det tomatsoppa med lök vilket är ca 150-200kcal.
Dessutom blir det en promenad som bränner ca 300kcal.
Det innebär 0!

Jag är äcklad.
Blev ingen promenad idag, för jag kan knappt stå...
Men middag blev jag i tvingad,
502 kcal...

Jag funderar på att spy upp det och
sedan skylla på det illamåendet jag haft hela dagen.

Jag är hemma från skolan idag.
Dels för att jag mår så oerhört illa och för att kroppen skakar så
men även för att vi hade kök idag.

Jag vet varför jag mår illa, det beror på mycket träning och mindre mat.
Det är, för mig, ett tecken på att jag nästan lyckats lite.

Jag kunde inte heller hålla mig borta från vågen idag.
Den visade iaf 4kg mindre än sisst.
Då ska vi inte glömma att det var lääänge sedan jag vägde mig sist,
Nästan en månad sedan.

Jag känner ändå att jag klarar mig ganska bra, det är långt kvar till mitt mål.
2kg till mitt andra del mål och sedan ytterligare 5 kg för mitt slutmål.
Men självklart är varje kilo mindre bra.

Jag har även kommit igång med träningen,
Eller promenaderna kanske jag ska säga.
Jag går varje dag eller varannan dag, 7-9km
Sen gymmar jag, då jag får tillfälle till.

Jag äter inget med mjöl i och inga mejeriprodukter.
Jag har även lyckats utesluta ris och potatis ett tag nu,
med undantag för igår.

Det går trots allt ganska bra,
jag har sagt till mig själv att jag måste få i mig mellan 500-1000kcal.
Jag vet att jag failar annars.
Jag vill inte riskera det, då blir det som förr
och allt jobb är förjäves.

Idag har jag fört ett HÅRT ben pass på gymmet
och tagit en promenad på 7 km.
Jag är dessutom hållt kcal intaget på under 500.

Ganska okej dag.

Jag är lite stolt.
Den här veckan har jag totalt gått 6 mil.
Förra veckan gick jag 7 mil.
Jag har dessutom ätit bra, under 1000kcal varje dag
förutom i lördags.
Men jag känner att det går bra.
jag är lite stolt.

Igår gymmade jag även och det känns idag.
Kroppen skriker och jag älskar det.
På söndag ska jag gymma igen och imorgon ska jag gå tills benen viker sig.

Kanske är jag inte så värdelös ändå.

Dock har jag inte vägt mig,
Det tänker jag inte göra först på onsdag.
Jag vill verkligen inte se +, då bryter jag ihop och gråter en flod eller något.

Jag vill blir fin!

Jag är hemma från skolan idag,
Något som jag egentligen borde bli dödad för.
jag behöver verkligen varje minut av närvaror
samtidigt som jag behöver spendera min tid på bästa sätt.
Idag är det tyvärr inte i skolan, vi är lediga fram till klockan 13.00
då ska vi egentligen samlas i en sal och ha tema dag med BF 3orna.
Vi skulle tydligen prata om "känslor".
Jag känner att jag inte klarar det.

Istället kan jag sitta här och göra de 4 kap i matte B som jag har kvar
tills nationella.

När jag sa att jag skulle vara hemma tittade pappa på mig och sa
"kommer du verkligen få betyg så mycket som du är borta?"
Det gjorde lite ont men jag har gjort alla prov, alla inlämningar, alla tester
ALLT med antinge VG eller MVG som resultat.
Jag måste väl få betyg då?
eller?

Jag vet inte hur det gick till men en person hittade min andra blogg.,
Sero.webblogg.se
Jag valde att radera den, ta bort alla bevis på att den ens existerat.
Men jag finns här...


För er som missat mig,
Jag kallar mig Sero.
Jag är en tjej på 17 år som har mat problem.
Jag skulle nästan kunna säga att jag har en ätstörning,
Även om jag inte tycker om det ordet.

Har du frågor, ställ dem.
Jag svarar så ärligt jag kan.
men jag måste be dig om en sak,
Är du frisk men tycker att dina lår är liiiite stoora,
att din mage är liiite degig...
Gå här ifrån, stäng ned min blogg och kom aldrig aldrig mer tillbaka!

* Sero.