till min K.
Han ringde upp mig
- Gumman, vad är det?
- *viskar* inget.
- Älskling, ljug inte för mig, prata med mig.
- Jag vet inte vad jag ska säga.
- Är det monstrena igen? är det dom jävlarna som äter upp dig inifrån och fyller dig med elaka tankar.
- *Viskar* Ja *Börjar gråta*
- Du har lyssnat på dem eller hur? *orolig*
- *viskar mycket lågt* Ja.
- Åh älskade gumman, du får inte, du får inte spy mer.
du måste sluta, det här måste sluta. Kommer du ihåg förut när du spydde.
när du alltid spydde? även om du bara drukit vatten?
Du får inte bli så igen, jag tänker inte låta dig bli så!
- Jag behöver dig.
- Jag är redan här, jag står utanför dörren.
När hans armar är runt mig, när han viskar i mitt öra att allt är okej,
att allt kommer bli bra,
att han aldrig släpper mig och när han pussar mig lätt
över pannan så får han alla röster att tystna,
han får hela min värld att stå still och han får hela mig att andas igen.
Utan han finns det ingen mig.
4