Jag skrev "Baby, jag behöver dig"
till min K.
Han ringde upp mig
- Gumman, vad är det?

- *viskar* inget.

- Älskling, ljug inte för mig, prata med mig.

- Jag vet inte vad jag ska säga.

- Är det monstrena igen? är det dom jävlarna som äter upp dig inifrån och fyller dig med elaka tankar.

- *Viskar* Ja *Börjar gråta*

- Du har lyssnat på dem eller hur? *orolig*

- *viskar mycket lågt* Ja.

- Åh älskade gumman, du får inte, du får inte spy mer.
  du måste sluta, det här måste sluta. Kommer du ihåg förut när du spydde.
  när du alltid spydde? även om du bara drukit vatten?
  Du får inte bli så igen, jag tänker inte låta dig bli så!

- Jag behöver dig.

- Jag är redan här, jag står utanför dörren.


När hans armar är runt mig, när han viskar i mitt öra att allt är okej,
att allt kommer bli bra,
att han aldrig släpper mig och när han pussar mig lätt
över pannan så får han alla röster att tystna,
han får hela min värld att stå still och han får hela mig att andas igen.

Utan han finns det ingen mig.

mamma bakar rabarber paj och jag får ångest
att bara ljudet.
Snälla, jag som nästan varit duktig idag?
låt mig slippa en natt med värk i hjärtat.

Min pappa säger att jag äter så mycket hela tiden,
han kommenterar allt jag stoppar i munnen,
om det så är vatten eller chips.
tuggumi eller godis.
ALLT...

Och jag känner mig värdelös så nu ska jag gå och spy.
Trots att halsen redan gör ont och är sönder sliten...

Jag åt idag.
Känner mig så äcklig.

Har iallafall gått en pw på 1 timmer och 40 min.
Men är fortfarande äcklig.
Imorgon ska jag upp och gå innan skolan,
Simma på idrotten (om inte ångesten tar över för då blir det gym)
och gå efter skolan.
Jag måste gå ned i vikt nu!


Dessutom mötte jag hon som sa upp kontakten med mig då jag gick,
Jag fick en klump i magen och hjärtat höll på att sluta slö.
Hon sa hej, jag svaradet inte...
Fel av mig?

Igår när det var dax för middag blev jag arg,
eller egentligen fick jag sån sjuk ångest att jag dolde
det med ilska.
Jag skrek att jag inte ville ha någon mat,
att dom skulle låta mig vara ifred
och sedan stängde jag in mig på rummet.

Som vanligt lyssnade ingen,
Alla kom och frågade vad det var,
vad jag ville ha att äta och varför jag var så arg.

Efter en timme kom mamma in med mat.
Jag sa att jag inte ville ha något
och det här är vad hon gav mig!




När ska hon förstå att jag inte förtjärnar mat,
Att jag måste svälta,
Att jag är äcklig och fet!

Inte blir det bättre av att vi ska simma på idrotten i morgon.
och jag måste verkligen vara med...
Jag vill dö.

För ett par sekunder hoppades jag
att jag skulle dö.
Sluta andas.
Försvinna.

Idag har jag kämpat.
En och en halv timme på gymmet.
Det blev - 300kcal gissar jag.

Jag äter faktiskt lunch idag,
vi har både godis, chips och dricka hemma så annars
kommer jag hetsa, det känner jag.

Det blir tonfisk.
Vet ni en sak?
om man äter 100g tonfisk i vatten så är det totalt 110kcal.
Och när kroppen omvandlar det till energi så får man egentligen
bara i sig 77 kcal eftersom det går åt 30% då man omvandlar protein.
Och tonfisk är bara protein.

Meningen var att 3 från min klass + jag skulle
hjälpa till att servera 400 gäster idag.

Men det var bara vi fyra.
Vi fick duka fram, duka av, städa, packa ihop alla bänkar/stolar,
lasta in 89 backar dricka, 52 gastunnor(16kg styck)
och diska.

FY FAN va vi har slitit idag,
som djur verkligen!

men det betyder massa kaloriförbränning iaf.

Jag är så äckligt värdelös!
SÅ KASS!!!

Och i morgon ska jag hjälpa till att servera
på ett stort evenemang med över 400 gäster.
Det innebär serverings kläder som innebär,
Tajt skjorta, tajt väst, genomskinliga strumpbyxor och KJOL!
Jag kommer se ut som en valross...

Dock är det hårt arbete så jag kommer förbränna.
400gäster på 10 serviser.
Det innebär 40 gäster var.

Åh, Snälla låt mig lyckas och låt mig bli smal.